Igår var en dag med möten hit och dit. Jag fick med mig mycket bra känslor på vissa områden, och på andra områden känns det inte alls bra. Det betyder dock inte att mötena inte fyllde sina syften och att jag inte är på rätt väg, det betyder bara att jag, för en gångs skull, lyssnade på vad jag kände och agerade därefter. Det är inte lätt att göra och jag vet att jag är stark som klarade av det.

 

Det är dock mindre tröst såhär i efterhand när det enda jag vill göra är gå tillbaka i gamla (ohälsosamma) vanor och stänga av mina känslor så att det blir lättare att gå framåt. Men jag vet, jag vet så väl, att om jag gör det så kommer det bli så mycket svårare att hantera i efterhand. För det är så min verklighet ser ut nu, jag hanterar känslor som är flera år gamla och det är mycket svårare att göra nu än vad det hade varit om jag hade hanterat dem där och då.

 

Jag gör mitt allra bästa för att inte stänga ner, för om jag känner fullt ut nu och tillåter mig själv att inte alltid vara på topp så kommer jag desto fortare må bättre! :)