Läste precis Fridas senaste inlägg på hennes blogg (http://fridaalundmaark.blogg.se/) och ju längre i texten jag kom, desto mer kände jag hur mycket jag saknar henne! Vid pusshejses i slutet av inlägget fick jag tårar i ögonen. Det börjar sjunka in nu att jag jag inte bara kan lyfta telefonen och bestämma en date 20 minuter senare.. Nej, nu har vi en hel värld i mellan oss. Varför måste vi leva på en så stor planet???

Avundsjuk är jag också! Frida förverkligar sina drömmar medans jag jobbar på för att någon gång (om sisådär 1000 år) få påbörja min dröm som lärare. Jag saknar den tiden då allt var enkelt. Haha, som om det funnits en sådan tid? Oavsett var i livet man befinner sig känns det alltid som att det var lättare förr, eller som att det kommer bli lättare framöver. Vi människor är verkligen en ras som aldrig bara kan vara nöjd och njuta av livet! Jag ska försöka lighten up och put a smile on my face :) Sanningen är att jag vet att jag har tur som lever ett så pass bra liv som jag gör. Jag kom in på den linjen jag ville och på min fritid får jag hålla på med det jag älskar - hästar! Egentligen är nog livet precis lagom mycket komplicerat. Det kanske skulle bli tråkigt om det var enklare?

Pusshejses!